Sifo-undersökning: Vad tycker svenskarna om jakt på hotade arter?
I Sverige jagas arter som klassas som hotade. Lodjur, järv, varg, gråtrut och havstrut omfattas i dag av laglig jakt. Ändå har ingen frågat svenska folket rakt ut vad de tycker om saken.
Därför gjorde Artkrisen det. I juni 2026 lät vi Sifo ställa sex frågor till ett representativt urval av befolkningen. Undersökningen finansierades helt med gåvor från privatpersoner.
Så gjordes undersökningen
Undersökningen genomfördes av Sifo (Fifty5Blue) mellan den 5 och 7 juni 2026, med 1 052 webbintervjuer i Sifopanelen Express. Målgruppen var allmänheten 18–80 år.
Frågorna ställdes i en medveten ordning: de mest grundläggande först, innan respondenten fått veta något om hur jakten ser ut i dag. Det gör svaren svåra att avfärda som styrda av ledande information.
Frågorna växte fram ur ett längre granskningsarbete. Artkrisens ordförande Misha Istratov har granskat den svenska jaktförvaltningen i boken Jägarnas Rike (2026), och undersökningen prövar en av bokens centrala frågor: vad tycker egentligen svenska folket, när någon frågar dem rakt?
Resultatet, fråga för fråga
1. Anser du att Sverige har ett ansvar att skydda hotade arter?
92 procent svarar ja. 3 procent svarar nej. Enigheten är närmast total, och den håller genom alla väljargrupper.
2. Anser du att jakt på arter som klassificeras som hotade i Sverige ska vara tillåten?
65 procent svarar nej. Endast 14 procent svarar ja. Frågan ställdes innan något sagts om dagens jakt.
3. Visste du att vissa hotade arter i dag omfattas av laglig jakt?
71 procent svarar ja. Kunskapen om att jakten förekommer är alltså hög.
4. Visste du att fler än 1 000 lodjur dödats i statligt tillåten jakt under de senaste tio åren, samtidigt som arten klassas som hotad?
Bara 24 procent kände till detta. Sju av tio gjorde det inte. Det är alltså inte jaktens existens som är okänd, det är dess omfattning.
5. Anser du att svenska politiker i tillräcklig utsträckning prioriterar bevarandet av hotade arter?
57 procent svarar nej. Endast 13 procent svarar ja.
6. Om oberoende forskning visar att den svenska lodjurspopulationen inte är livskraftig på lång sikt — bör licensjakten då stoppas?
74 procent svarar ja. 10 procent svarar nej.
Vad undersökningen visar
Bilden är sammanhängande. Svenskarna anser att landet har ett ansvar för sina hotade arter, en majoritet vill inte att de jagas, förtroendet för politikens prioriteringar är lågt, och stödet för att stoppa lodjursjakten är starkt om forskningen visar att stammen inte håller.
Samtidigt känner de flesta inte till hur omfattande jakten faktiskt är. Det är en demokratisk fråga i sig: opinionen har bildats utan tillgång till siffrorna.
Ta del av Sifos sammanfattande grafik (PDF)
Ladda ner detaljerad data i Excel
Så gjordes undersökningen
Ingen myndighet betalade för den här undersökningen. Den bekostades av gåvor från enskilda människor som ville veta vad svenska folket faktiskt tycker.
Det säger något om läget. Den organisation som är satt att leda delar av jakten och viltvården får drygt 43 miljoner kronor om året. Stödet till landets oberoende naturvårdsorganisationer har samtidigt skurits från 25 miljoner till 9. När resurserna är så ojämnt fördelade blir det också ojämnt vilka frågor som ställs, och vilka svar politiken får se.
Artkrisen drivs helt ideellt, utan löner och arvoden. Om du tycker att de obekväma frågorna ska fortsätta ställas, kan du swisha valfri summa till 123 250 65 66.
Läs mer
Jägarnas Rike (2026) av Misha Istratov granskar den svenska jaktförvaltningen, dess pengar och dess makt. [Till bokens webbplats]